1 december 2012

Bok 39: Tales of the Tikongs, Epeli Hau'ofa (Fiji)






"Tiko can't be developed, said Manu with a certainty of someone who knows, But the Wise Men of Tiko want to develop everything; everything, that is, except sex. Sex is too developed already; why else would Tiko have the highest population growth in the Pacific?"




Om författaren

Epeli Hau'ofas (1939-2009) biografi visar på omöjligheten i att hålla alltför strikt på riktlinjerna i denna typ av läsprojekt. Född i Papua Nya Guinea, med föräldrar som var missionärer från Tonga, studerade Hau'ofa bland annat på Fiji och i Australien. Efter avslutad doktorsexamen i socialantropologi arbetade han universiteten i många av regionens småländer, blev den förste direktören för Rural Development Centre och bosatte sig slutligen på Fiji där han grundade Oceania Centre for Arts and Culture (information från boken).

Att jag ville läsa en av Hau'ofas böcker var jag säker på - han räknas trots allt till de mest inflytelserika författarna från den melanesiska övärlden. Vilket land jag skulle läsa honom för var däremot svårare att avgöra. Till sist bestämde jag mig för Fiji, med tanke på att Hau'ofa hade en stark anknytning till landet under stora delar av livet.

Eftersom Hau'ofa skrev på engelska, vilket är ett av Fijis officiella språk, är hans böcker mycket lätta att få tag på. Hans mest kända verk är romanen Kisses in the Netherends, Tales of the Tikongs (1983), samt antologin We Are the Ocean. Tales of the Tikongs finns översatt till danska med titeln Stillehavsfortællinger, men finns vad jag vet ännu inte översatt till svenska.


Om boken

På den fiktiva ön Tiko någonstans i Stilla Havet knackar utvecklingen på dörren. Vinningslystna exploatörer, skuldtyngda exkolonisatörer och inhemska profitörer vill alla forma öns framtid. Ortsbornas vilja är det ingen som frågar efter - demokrati är trots allt mindre viktigt än att tjäna pengar.

I tolv korta berättelser fyllda av humor och satir låter Hau'ofa läsaren följa Tikobornas vitt skilda sätt att hantera mötet med utvecklingsivrarna. Från Manu, som med hot och list försöker bekämpa dem, till den karismatiske klockringaren och religionsgrundaren Toki Tumu..


Reflektioner

Litteratur från Fiji - finns det? Min första reaktion var: självklart; min andra var: men hur får jag tag på den? Större delen av det jag hittade på Adlibris var böcker om landets historia, geografi eller politik (Landet hade under 2006 sin fjärde statskupp på 20 år!) - men skönlitteraturen lyste med sin frånvaro. En sökning i World Cat gjorde mig inte mycket klokare. Här hittade jag visserligen en författare - Joseph Veramo - men hans böcker var utom ekonomiskt räckhåll. På The Modern Novel hittade jag ännu ett namn - Satendra Nandan, men inte heller hans böcker gick att få tag på.

Efter ytterligare eftersökningar slutade det äntligen med att jag hade två författare att välja på: Epeli Hau'ofa och Kenneth McKenney - av vilka den senare föreföll mest känd för att ha skrivit en kärleksroman om en dykare och en jättebläckfisk. Kort sagt: I valet och kvalet mellan Tikonger och tentakelspektakel (försök säga det fem gånger snabbt.) vann Hau'ofas bok överlägset. Och så här efter avslutad läsning är jag glad att den gjorde det. 

De episodiska berättelserna i Tales of the Tikongs handlar om människor som försöker göra det bästa (eller åtminstone det näst bästa...) av en situation de inte har kontroll över. Det är nästan omöjligt att välja ut några favoriter bland dem. Dels för att de alla håller mycket hög kvalitet, och dels på grund av att de flyter ihop genom sitt gemensamma persongalleri.

Den jag kommer att ta med mig längst är märkligt nog egentligen ingen berättelse. I Paths to Glory, som bara är fem sidor lång, utsätts en ung man som återvänt till Tiko efter sina studier för omgivningens och släktingarnas förmaningar. "Uppför dig som en ur eliten. Kritisera inte kyrkan. Kritisera inte regeringen. Gör karriär.", blir han tillsagd av farbrodern. "Tänk på familjens rykte, skaffa barn, gör oss rika", uppmanar hans pappa. "Du hör hemma hos de utbildade, tro inte att du är en av oss", får han höra på den lokala baren. Med ord och attityd dras osynliga gränser upp, världen blir mindre, valmöjligheterna färre.

Två komiska höjdpunkter är The Wages of Sin och The Second Coming. Den förra följer en kronisk rökare som sent en natt råkar rulla en cigarett av ett bibelblad. Försöken att göra bot och bättring, då och då avbrutna av dråpliga mardrömmar i vilka en vredgad Moses figurerar, gör bara allt värre - och roligare. I The Second Coming, som är en politisk satir om kampen för att rena Tiko från imperalistkulturen, får småbyråkrater och paragrafryttare sig en känga. Med tanke på att boken publicerades 1983 - enbart ett par år efter att Hau'ofa avslutat sitt arbete som direktör för Rural Development Centre - kan man gissa att han hämtat inspiration till situationerna därifrån.

Om det är någon bok som Tales of the Tikongs påminner mig om så är det det irländske satirikern Flann O'briens (pseudonym för Brian O'Nolan) Klagomunnen. Även den skildrar en isolerad ö som utsätts för välvilliga (post)koloniala antropologer, och liksom hos Hau'ofa är det inte bara de utländska forskarna det ironiseras över utan också öbornas egna reaktioner. Klagomunnen är dock i hög grad även en parodi på de många misärfrossande självbiografier som utkom på Irland under 30-talet.  

På ett allvarligare plan så finns det i samtliga berättelser en underliggande diskussion om den maktlöshet som infinner sig hos människor när de inte äger beskrivningarna av sin egen omvärld. Tiko är litet, Tiko är outvecklat, Tiko är beroende av de rikare ländernas välvilja och bistånd. Det är inte Tikoborna själva som formulerat dessa förminskande sanningar utan de gamla kolonisatörerna. Även de välvilliga och ständigt leende volontärarbetarna upprätthåller denna världsbild - med eller mindre medvetet. Till slut börjar även öborna själva spela med i denna syn på sitt samhälle för att kunna tillskansa sig bidrag från rika länder.

Epeli Hau'ofa beskriver i essän Our Sea of Islands hur han själv i början av sin karriär accepterade de rådande beskrivningarna av önationerna, men efterhand tvingades inse att dessa omöjliggjorde all framtidstro och hopp om självständighet. För att citera ett av hans mest kända uttalanden:  
“We should not be defined by the smallness of our islands, but by the greatness of our oceans. We are the sea, we are the ocean, Oceania is us. We must wake up to this ancient truth and together use it to overturn all hegemonic views that aim ultimately to confine us again, physically and psychologically. It is time to create things for ourselves [...]"
- Epeli Hau'ofa

Our Sea of Islands, som går att läsa via Our Savage Minds hemsida, rekommenderas starkt.

Fiji Times Nekrolog över Epeli Hau'ofa

3 kommentarer:

  1. Du har verkligen bemödat dig för att hitta fram till den här författaren- och du skriver så utförligt och så fint om honom och hans verk att jag blir verkligt intresserad av att läsa något av Hau'ofa, jag också. Jag börjar med hemsidan (Our Savage Minds). Tack för ett mycket inspirerande inlägg!

    SvaraRadera
  2. Tack! Så glad jag blir att du kände dig inspirerad - den är den bästa respons som det går att få.

    Jag har sällan träffat på en författare som gjort mig på så gott humör som Hau'ofa. Att kunna skriva satir med både värme och humor är få förunnat, men på något sätt lyckas han.

    Om du bor i närheten av Ängelholm/Helsingborg/Lund/Malmö lånar jag gärna ut boken när jag har vägarna förbi. Annars går den bara på en hundring på Adlibris.

    Ser fram emot att följa din adventskalender :)

    SvaraRadera
  3. Tack för en intressant recension! Jag hade så svårt att hitta nån författare från Fiji, så jag är oerhört tacksam för detta boktips. Hoppas du inte slutat blogga?

    SvaraRadera