"Krångligt det där med kriget, tänkte han, svårt att fatta vitsen med det. Man spiller sitt blod, men får ingenting för det. Som de här gamlingarna - visst, de får åka gratis inom kommunen. Men vad har de att åka till, annat än kyrkogården?"
Om boken
För Afghanistanveteranen Stupak kan livet inte bli mycket jävligare. Arbetslös, alkoholiserad och utkastad från hemmet av sin fru tvingas han bosätta sig i sitt garage. Bitter på allt och alla blir han, mest till följd av sin nyfikenhet, inblandad i en strid mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor. Medan han mörbultad och skräckslagen släpar sig därifrån börjar han redan ruva på hämndplaner.
För Stupak finns det bara ett mål i livet från och med denna stund - att mörda landets diktator...
Om författaren
Vasil Bykau (1924-2003) föddes i en mindre by nära Vitsiebsk i de nordöstra delarna av landet. Han studerade skulptur och tog sin examen i juni 1941 - samtidigt som Nazitysklands invasion av Sovjet påbörjades. Bykau deltog i kriget och stred med Röda Armen över stora delar av Östeuropa. Efter kriget återvände han till hemlandet där han fick stort genomslag som journalist och författare. Han var också med om att grunda Belarusiska Folkfronten - ett parti som arbetade för demokrati och oberoende.
1997 gick Vasil Bykau i exil på grund av de allt starkare totalitära strömmingarna som uppstått i hemlandet efter Aleksandr Lukasjenkos maktövertagande. Han återvände till Belarus först en månad före sin död (information från bokens författarbiografi).
Vad gäller översättningar av Bykaus böcker så finns det en del för den som är beredd att leta. Förutom Veteranen har även romanen Grustaget kommit ut på svenska, och enligt Index Translatonium finns ytterligare några böcker tillgängliga på danska och engelska. Ett problem är dock att Bykau främst översattes under 80- och tidigt 90-tal, vilket kan göra det svårt att spåra upp vissa av titlarna.
Reflektioner
När jag påbörjade mina bokspaningar märkte jag snart att urvalet av belarusisk litteratur var tämligen begränsat. Förutom Bykaus båda böcker fanns bara Valzhyna Morts Tårarnas fabrik tillgänglig på svenska, och på engelska var det bästa alternativet antologin The Scared Generation.
Genast när jag börjar läsa Veteranen slås jag av bokens 1984-stämning - en känsla som håller i sig fram till sista sidan. I det belarusiska samhället stiger arbetslösheten i höjden och klassklyftorna ökar, medan statlig korruption och horder av säkerhetsstyrkor blivit en del av vardagen.
När läsaren möter Stupak befinner han sig på botten av samhället - i ett töcken av fylla och självmordsfunderingar sitter han i sitt skjul och längtar tillbaka till kriget i Afghanistan. Ända tills den dag då han befinner sig på fel plats vid fel tillfälle och tankarna börjar röra sig kring mord istället. Men innan han hinner sätta sina planer i verket får han ett oväntat erbjudande av en gammal vän - kom och arbeta för regimen...
Bykaus roman (eller långnovell kanske är ett bättre namn för den med tanke på dess 69 sidor) väcker frågor hos läsaren om moral och civilkurage. Kan Stupak verkligen förändra något genom att göra mörda diktatorn? Går det att försvara hans val att bli en del av förtryckarregimen? I hur stor utsträckning kan människor blunda för omvärlden för att värna om sig själva? När jag läser Veteranen kan jag inte låta bli att tänka på det där gamla Martin Luther King citatet om "de goda människornas tystnad".
Nils Håkanson, som översatt Veteranen, ägnar efterordet åt en intressant diskussion kring landsnamnen Belarus och Vitryssland. Vitryssland, påpekar han, är en missvisande översättning eftersom efterleden -rus inte har något med Ryssland att göra. -Rus går istället att härleda till statsbildningen Kievskaja Rus som hade sitt centrum i Kiev runt år 1000 e.kr. Felaktigheten vad gäller namnet är, menar Håkanson, bara ett av många symptom på omvärldens okunskap vad gäller landet.
Håkansons efterord är övertygande och jag ser egentligen ingen anledning till att inte använda Belarus snarare än Vitryssland - förutom de svårigheter som alltid föreligger när man ger sig på att förändra konventioner. Å ena sidan kan det försvåra förståelsen för de som är vana vid den gamla normen - å andra sidan är det knappast för mycket begärt att man använder den benämning på ett land som dess invånare önskat (varning: PDF-länk).
För den som är nyfiken på mer om belarusisk litteratur är Belarusbloggen och bloggen Belarus litteraturresan ett tips.
Benämningen Belarus/Vitryssland har också föranlett en post på Språkrådet hemsida.
Biografier över belarusiska författare i engelsk översättning finns att tillgå på UNESCOS webbsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar