"Helena mindes hur hon som barn hade satt potatis på ett stort fält. Luften hade varit fylld av fåglar, och den ena potatisen efter den andra blev lagd med ögat uppåt. Plötsligt hade den gamle mannen som plöjde fåran rätat på sig, tagit av sig mössan och med vördnad vänt sig mot vägen. Även Helena hade vänt sig dit. Ett begravningståg passerade.
Döden får inte förorsaka skratt."
Om författaren
Nora Ikstena föddes i Riga 1969. Hon utbildade sig inom lettiska språket och engelska innan hon gav sig in på författarbanan. Livets fest, som kom ut 1998, var hennes genomslagsroman och är än så länge den enda av hennes böcker som finns översatt till svenska (ett antal av hennes noveller ingår däremot i diverse engelska novellsamlingar). Ikstenas andra roman, Jaunavas mācība (ungefär: Jungfruns undervisning), belönades med Lettlands årliga litteraturpris 2001.
Om boken
När hennes mor avlider upptäcker Helena att en liten grupp för henne okända människor är inbjudna in till begravningen. De visar sig snart vara bekanta som modern samlat på sig under olika skeden av sitt ombytliga liv. Alla har sina egna historier att berätta om henne och medan vaknatten fortgår försöker Helena pussla ihop dem med sina egna minnen. Bit för bit växer bilden fram av den döda Eleonora...
Reflektioner
Livets fest, som delar titel med en roman av Moa Martinson, översattes till svenska i samband med att Bok- och biblioteksmässan i Göteborg hade Lettland som huvudtema 2008. Samma år utkom även hennes landsmaninna Inga Abele i svensk översättning med Elden väcker ingen, vilken året därpå följdes av romanen Högvatten året. Abele finns även representerade i diktsamlingen Lettland diktar: ord och steg, även denna utkommen under 2008.
Andra lettiska böcker som finns tillgängliga på svenska är Laima Muktupavelas Champinjontestamentet (2002) som skildrar lettiska svampplockare på Irland, och Lettland berättar - som ingår i Bokförlaget Tranans berättarserie.
Jag måste erkänna att jag började läsa Livets fest med vissa farhågor. Bokens handling var, så som den sammanfattades på dess baksida, inget jag trodde skulle tilltala mig och föreföll inte heller särskilt nyskapande. Lyckligtvis kom de negativa förväntningarna snabbt på skam. Livets fest är både en skildring av Eleonoras liv under och efter andra världskriget samt en närmast andlig berättelse om gemenskap, strävan efter att finna ljusglimtar i tillvaron och svårigheten att försonas med det förflutna. Samtidigt som den dödas vänner förlorar sig i minnen under begravningen spirar en relation mellan Helena och sonen till en av de inbjudna gästerna. Livet stannar upp, men går samtidigt vidare mot något nytt.
För mig var det intressantaste i romanen ögonblicksskildringarna av Eleonoras liv som krigsflykting, men jag tyckte också mycket om den lågmält melankoliska stämning som råder i berättelsen. Livets fest har inte bråttom med vad den vill säga utan är snarare läsning för den som vill ha något stillsamt att fördjupa sig i.
Latvian Literature Centres hemsida är en utmärkt resurs för den som vill veta mer om lettisk litteratur. Bland annat går det att läsa kortnoveller och utdrag ur romaner där...
... och en intervju med Nora Ikstena går att läsa på Dalkey Archive Press.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar