26 augusti 2012

Bok 31: Ett piggsvins memoarer, Alain Mabanckou                       (Kongo-Brazzaville)







"och så var det dessa upprepade dödsfall i Mossaka, dödsfall som kom slag i slag, den ena begravningen följde på den andra, knappt hade man slutat gråta över en död förrän nästa stod på tur [...]"




Om författaren

Alain Mabanckou (född 1966) växte upp i staden Pointe Noire i Kong-Brazzaville. Han utbildade sig till jurist och började snart även att skriva romaner och noveller. Genombrottet kom 1998 med Bleu-Blanc-Rouge, som belönades med Grand prix littéraire d'Afrique noire. I skrivande stund har tre av hans romaner översatts till svenska (och ytterliggare två till engelska). Däribland den Prix Renaudot-belönade Ett piggsvins memoarer (2006).

Under 2000-talet har Mabanckou, utöver skrivandet, bland annat varit verksam som professor i franskspråkig litteratur vid University of California.


Om boken

Liggandes under ett stort baobaträd berättar ett piggsvin historien om sitt liv - hur han som ung lämnade sin flock för att tjäna en människa, hur han mer eller mindre motvilligt tvingades utföra otaliga mord i dennes tjänst, och hur han slutligen återfick sin frihet i samband med sin herres död.


Reflektioner

Kongo-Brazzaville, eller Republiken Kongo, blev självständigt från Frankrike 1960. Landet, som är ett av Afrikas mindre sett till befolkningsstorleken, har under den senare delen av 1900-talet härjats av etniska och politiska motsättningar, och tidvis även av inbördeskrig.

Många av de brazzaville-kongolesiska författarna skriver på franska, som är landets officiella språk. Utöver Mabanckou har jag bara kunnat hitta en författare som finns översatt till svenska - Emmanuel Dongala. Den senare har även ett antal böcker översatta till norska och engelska - och det finns självklart betydligt fler författare att välja på för de som har möjlighet att läsa på franska.

Centralt för Ett piggsvins memoarer är myten om att människor har dubbelgångare i form av olika djur vars öden är tätt sammanlänkade med de människor de tjänar. Dessa dubbelgångare kan, i Mabanckous berättelse, vara antinget goda eller skadliga. Kibandi, vars dubbelgångare piggsvinet är, är en begåvad ung snickare som börjar se allt mer avundsamt och hätskt på sin omgivning. Med hjälp av dubbelgångaren tar han hämnd på de människor han anser gjort orätt mot honom. Djuret blir därigenom samtidigt en utomstående observatör av människornas förehavanden och en aktiv deltagare i Kibandis mordiska intriger - ett offer och en medbrottsling.  

Den bild som dröjde sig kvar längst efter avslutad läsning var den av det lilla piggsvinets samtal med det stora trädet - ett samtal som rör sig lika mycket kring människors och djurs dårskap som den egna dödligheten. I romanen kan läsaren ana sig till det förestående slutet på det levnadssätt som präglar Kibandis by. Den första bybon har nyligen återvänt efter studier utomlands och grupper av antropologer är redan på plats för att studera och dokumentera de lokala sedvänjorna innan de försvinner. Trots det är berättelsen ofta humoristisk och slutet förvånansvärt hoppfyllt. Livet är kort, tycks Mabanckou vilja säga, men världen består. Skadliga dubbelgångare kan förändras till det bättre och det går att bryta destruktiva mönster.

Alain Mabanckous hemsida är värt ett besök (OBS! Franskspråkig).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar