25 juli 2012

Bok 29: Jamaica Kincaid x 2 (Antigua och Barbuda)




"Jag hade bott i detta rum i mer än tretton av mina sjutton år. Jag kunde till och med erinra mig den dag min far byggde till huset med detta rum. Vart jag än såg stod något som hade betytt mycket för mig, som hade skänkt mig glädje någon gång eller som kunde påminna mig om de lyckliga stunderna. Men när jag låg där kunde mitt hjärta ha brustit av glädje vid tanken på att slippa se något av allt detta igen."




Om författaren

Elaine Potter Richardson föddes i den karibiska mikrostaten Antigua och Barbudas huvudstad S:t Johns 1949. Efter en kort skolgång sändes hon som 17-åring till USA för att arbeta som au pair. Tanken var att hon skulle skicka pengarna hon förtjänade till sin familj, men hon revolterade mot det, bröt kontakten med familjen och började istället studera samt skriva böcker under namnet Jamaica Kincaid (info hämtad från BBC World Service)


Om böckerna

Ursprungligen hade jag bara tänkt läsa Kincaids Annie John (1986) för Antigua och Barbuda, men efter att ha börjat bläddra i hennes kortessä Antigua: En liten ö (1988) insåg jag att jag skulle tjäna på att läsa den först.

Antigua: En liten ö är en ursinnig beskrivning av de europeiska och amerikanska kolonialmakternas förtryck och exploatering av Antigua och Barbuda. Inledningsvis beskriver Kincaid hur en västerländsk turist (under slutet av 80-talet) skulle uppleva Antigua och Barbuda, för att sedan kontrastera detta mot sina egna minnen och önationens historia.

Annie John, som är en fiktiv uppväxtskildring med självbiografiska inslag, följer den unga huvudpersonens uppväxt i Antigua. Romanens huvudfokus ligger på hennes relation med modern och hur denna förändras när Annie tar sina första steg in i vuxenvärlden.


Reflektioner

Den karibiska önationen Antigua och Barbuda blev självständig 1981, efter mer än 300 år av brittiskt styre. Som en del av det Brittiska Samväldet har landet dock fortfarande kvar den engelska drottningen som monark. Historiskt sett exploaterades öarna länge genom sockerodlingar till vilka afrikanska slavar forslades som arbetskraft. Idag har mikrostaten upp emot 90.000 invånare - av vilka majoriteten är slavättlingar - och är en populär mellanhamn för amerikanska lyxkryssare (info från Sveriges regerings hemsida).

Vad gäller val av litteratur så utgjorde språket inget hinder eftersom landet är engelsktalande (många invånare talar dock även en lokal variant av creole). Trots det kunde jag bara hitta två författare att välja mellan: Jamaica Kincaid och Marie-Elena John. Efter att ha läst på om båda kände jag mig mest lockad av att läsa Kincaid, som förutom att ha skrivit fler böcker också hade en starkare koppling i dem till Antigua.

Antigua och Annie John framstår mest av allt som två sidor av ett mynt. Medan den förra boken beskriver hur den blodiga kolonialeran övergått i modern korruption och turistexploatering är den senare en intim skildring av uppväxt, uppbrott och familjerelationer.

För Annie i Annie John tar sig kolonialismen främst uttryck i de strikta brittiska lärarna och tvånget att fira den brittiska drottningens födelsedag. De största bekymren för henne är hennes längtan bort från födelseön och moderns ständigt återkommande försök att knuffa in dottern i vuxenvärlden. Modern, med sin 35 år äldre make, representerar allt Annie vill ta avstånd från i livet. När uppbrottet från ön äntligen stundar är den mest av allt en lättnad för henne. Precis som Kincaid själv lämnade Antigua för USA ger sig Annie av mot England, och hon är fast besluten att inte återvända. På Antigua finns ingen framtid för henne.

Annie John har, precis som Ondjakis God morgon kamrater och flera av de andra böckerna jag läst, ett drag av självbiografisk vittneslitteratur som ger en ökad tyngd åt läsningen. Samtidigt finns det en klarhet och enkelhet i språket som gör att sidorna flyger förbi. Definitivt en författare jag vill läsa mer av längre fram - och då i synnerhet den roman som Kincaid skrivit om sin mamma.

Jamaica Kincaid och Junot Diaz läser från sina böcker vid 92ndstreet Center i New York:


Marie-Elena Johns hemsida

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar