Bok 28: Gamla mästare, Thomas Bernhard (Österrike)

"Vi fyller vårt själsliga bankfack med dessa stora själar och Gamla mästare och griper efter dem i livsavgörande ögonblick; men när vi öppnar det själsliga bankfacket är det tomt, så är det i själva verket, vi står inför det tomma själsliga bankfacket och ser att vi är ensamma och fullkomligt medellösa [...]"

Om författaren

Thomas Bernhard föddes 1931 i Nederländerna, men flyttade med sin ensamstående mor till Wien vid 1 års ålder. Han genomgick en konstnärlig utbildning, men kunde på grund av en lungsjukdom inte ägna sig åt en karriär inom musiken. Som kulturpersonlighet var han något av en enfant terrible och var bland annat känd för sin hårda kritik mot den österrikiska staten och den katolska kyrkan. Han orsakade också skandal genom att vid sin död förbjuda att hans verk sattes upp eller publicerades inom Österrikes gränser.

Bernhard blev snabbt populär internationellt och ett stort antal av hans verk finns idag översatta till svenska.


Om boken

Musikskribenten Reger har i över trettio år besökt Konsthistoriska museet i Wien varannan dag. Där sitter han på en bänk framför en målning av Tintoretto (målningen syns även på bokens omslag) och reflekterar över konsten och sitt eget liv. Dagen då romanen utspelar sig har han för första gången begett sig till museet för andra dagen i rad. Av okänd anledning har han stämt möte med vännen Atzbacher...


Reflektioner

När det gällde mitt val av författare från Österrike handlade det mest av allt om att välja bort. Jag hade redan läst några av Stefan Zweigs verk och Robert Musils Mannen utan egenskaper (och uppskattat båda), och sett en av nobelpristagaren Elfriede Jelineks pjäser (som jag uppskattat något mindre). Det stod därför för mig mellan de två giganterna Thomas Bernhard och Peter Handke - att valet föll på den förre berodde mest på en rekommendation från en vän.

Under de första 150 sidorna av Gamla mästare (1985) hände det mer än en gång att jag nära på ifrågasatte romanens litterära meriter. Den verkade mest utgöras av en kulturelitists gnälliga evighetsmonolog om konstens och samhällets förfall och föreföll inte leda någon vart. När det sedan - efter ungefär halva boken - gradvis började gå upp ett ljus för mig kunde jag knappt avhålla mig från att läsa om den från början igen. Med sina långa monologer går Bernhard tvärs emot Show don't tell principen, och han gör det med bravur.

Reger, som är bokens egentliga huvudperson, är ömsom irriterande och ömsom rörande. Påstridig - javisst, men också en ensam äldre man som kämpar vidare efter att ha förlorat sitt fotfäste i tillvaron. En man som sent i livet tvingas omvärdera sin inställning till konsten - som länge varit fokus för hans tillvaro. Jag tror knappt någon roman berört mig starkare med sina skildringar av åldrande och ensamhet

Många av de teman som Bernhard tar upp i romanen är aktuella än idag: konstens funktion och kommersialiserande samt gråzonen mellan seriös media och sensationsjournalistik. En av de passager som jag fann mest tänkvärd var Regers utlåtande om musikens utveckling:

"I vår tid har den totala musiken brutit ut, överallt mellan Nordpolen och Sydpolen måste ni lyssna på den, om så i staden eller på landet, på havet eller i öknen, enligt Regner. Människor har dagligen blivit fullproppade med musik så länge redan att de sedan länge förlorat varje känsla för musik."

För en modern läsare hör ett ifrågasättande av musikens urholkning och exploatering knappast till ovanligheterna. Den nya spridningstekniken och de smidigare ljudformaten har gjort musiken tillgängligare än någonsin, men har den stora tillgången på musik gjort det svårare för lyssnarna (en grov generalisering, jag vet) att koncentrera sig på det enskilda verket? Frågan kan utsträckas till att inkludera även litteratur - finns det något sådant som för stort utbud när det gäller böcker?

Bra material kring Thomas Bernhard finns på Thomasbernhard.org. Bland annat finns där länkar till en översatt intervju från 1986. Webmagasinet Signandsight har också en intervju uppe.


Det finns flera inslag om Thomas Bernhard att tillgå via Kulturradion