28 april 2012

Bok 18: God morgon kamrater, Ondjaki (Angola)






"- Men varför är det bara ryssar som får vara på den här stranden?
 - Jag vet inte, jag vet faktiskt inte, men förmodligen finns det en strand för bara angolaner i Sovjetunionen!" 






Om författaren

Ondjaki, eller Ndalu de Almeida som han egentligen heter, föddes 1977 i Angolas huvudstad Luanda. Han blev färdig med sin sociologiexamen i Lissabon 2002 och har därefter bland annat varit verksam som författare, poet, bildkonstnär och filmskapare. Ondjaki har vunnit ett flertal priser - däribland Grinzane for Africa Award 2008 (i kategorin bästa unga författare) och det brasilianska Jabuti Priset 2010 (för bästa ungdomsbok). Han har också regisserat och producerat dokumentären Hope the Pitanga cherries grow, som följer en grupp människors vardagsliv i Luanda.

I skrivande stund är tre av hans böcker översatta till svenska: God morgon kamrater (2003), Visslaren (2002) och barnboken Ynari (2004).


Om boken

I God morgon kamrater får vi stifta bekantskap med den tolvårige berättaren och hans familj och skolkamrater. Det är tidigt 90-tal och Angola är på väg in i en kortvarig fred efter ett långt och blodigt inbördeskrig mellan det marxist-leninistiska MPLA-partiet och olika USA-stödda gerillagrupper.

När fastern kommer på besök från Portugal överraskas hon av de skrivna och oskrivna lagar som styr Luandabornas liv: bada inte på ryssarnas strand, gå ur bilen och stå i givakt när presidenten kör förbi, tjuvar straffas med avskurna fingrar.

Hotet om krig och våld gör sig ständigt påmint i vardagen - i barnens skolteckningar av vapen, i familjens reaktion när presidentens bil plötsligt passerar dem, och i historierna de berättar för varandra. Trots detta finns det en känsla av gemenskap och barndomsglädje i romanen, som stilistiskt påminner mycket om en ungdomsbok.


Reflektioner

Angola är den tredje forna portugisiska kolonin som jag läst en bok ifrån på kort tid. Liksom Cape Verde och Mocambique blev landet självständigt 1975, efter störtandet av diktaturen i Portugal.

När jag skulle bestämma mig för en bok från Angola blev jag förvånad över hur mycket som faktiskt fanns översatt till engelska, svenska och övriga nordiska språk. Förutom Ondjakis två vuxenromaner finns bl.a. två novellsamlingar av José Luandino Vieira, Manuel Ruis Jag ville jag vore en våg, två romaner av Pepetela samt ett par andra böcker att tillgå.

Huvudspåren i God morgon kamrater är fasterns besök och ett rykte som sprids bland skolbarnen att "Tomma Kistan"-gänget tänker anfalla skolan. Av de båda tyckte jag det senare var betydligt intressantare, medan kulturkrockarna och fasterns naiva frågor ibland kändes lite krystade. Rädslan för det brutala gänget blandas med humoristiska skildringar av kubanska kommunistlärare och oron inför skolterminens slut.

Samtidigt handlar romanen också mycket om berättande. Barnen skroderar och skrämmer varandra med berättelser om otäcka gäng, sydafrikanska och kubanska soldater, och mer eller mindre framgångsrika tjuvar. För att citera berättaren: "Det finns många liknande historier här i Luanda, och man kan lika gärna tro på dem, för det är så mycket som kan hända, och om något verkar omöjligt går det alltid att ordna så det händer ändå". Att barn använder skrönor som sätt att tolka och få distans till sin omvärld är knappast ovanligt. Och om omgivningen är våldsam blir också berättelserna det.

Bokens barnperspektiv och fokus på skolgången gör att den känns som ett mellanting mellan vuxen- och ungdomsbok. Den var mer optimistiskt än jag förväntade mig - när boken tar slut är fredsprocessen redan igång och allt är på väg att förändras: de kubanska lärarna ger sig av, skolkamraterna skingras för vinden och ett befriande regn faller över Luanda. Den unge berättaren har fler skolår att se fram emot, men för många av hans klasskompisar är det annorlunda. Enligt Afrikagrupperna var det bara en tredjedel av de angolanska barnen som gick i skolan 1998 (2002 var det 60%) och många av de som började slutade redan innan sjätte klass.

Ett par kortnoveller och texter av Ondjaki finns översatta till engelska på Kazukuta.com och en längre Questions & Answers session med honom finns att tillgå på School of Advanced Study (University of London)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar