"Jag ville ha dem inom synhåll. In i ögonhålan. Stycke för stycke. In genom hornhinnan, in genom kamrarna med kammarvatten, in genom regnbågshinnan, in genom pupillen i dess mitt.
In genom kristallinsen, in genom strålkroppen och bindhinnan, in genom glaskroppens vita gelé.
In genom åderhinnan, in genom näthinnan och dess tappar och stavar, in genom synnerven och in i hjärnan.
Så nära skulle syskonen vara. Varje dag ville jag se dem."
Om författaren
Magnus Florin, född 1955, är verksam som författare, dramatiker och regissör. Under början av 2000-talet fungerade han som chef för Sveriges Radios radioteater och sedan 2009 arbetar han som chefdramaturg på Dramaten. Florin har nominerats till Augustpriset tre gånger, bland annat för Syskonen.
Om boken
Huvudpersonen i Syskonen (1998) växer upp på Apotek Lejonet i Lund och bestämmer sig tidigt för att gå i sin fars fotspår och bli farmaceut. Med sig genom livet har han ständigt sina nio småsyskon, som han gör till sina biträden. Ibland försvinner en av dem, ibland försöker de resa sin väg. Många är de gånger han måste söka upp dem och återföra dem hem...
Reflektioner
Inledningsvis påminde Syskonens begränsade berättarperspektiv och sparsmakade stil mig om Bertil Malmbergs Åke och hans värld. Det ges bara svaga tidsindikatorer i boken, men av omnämnandet av företag som Volvo och apotekskundernas intresse för alkohol går det att sluta sig till att huvuddelen av handlingen utspelar sig under spritransoneringen (1917-55).
Det finns ett slags drömskt inslag i Florins bok - allt är centrerat kring huvudpersonen, syskonen och hans omedelbara upplevelsevärld. Föräldrarna och kunderna existerar enbart i periferin. Precis som i fallet med Tålamodets Sten, som jag läste för Afghanistan, finns det också en känsla av teaterpjäs i Syskonen - något som knappast är förvånande med tanke på att båda författarna har regissörsbakgrund.
Syskonen är en psykologisk berättelse vars tolkning är upp till den enskilde läsaren. Vilka är egentligen dessa syskon som är så hårt knutna till berättarjaget? Är de rentav olika aspekter av honom själv? Oavsett hur man väljer att läsa boken så har den en behaglig atmosfär, ett underbart precist språk och en lågmäld humor som gör att den stannar kvar länge hos läsaren.
För den som är intresserad av att se hur apoteken såg ut under den tid då boken utspelar sig rekommenderas Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapets hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar