23 februari 2012

Bok 9: Illywhacker, Peter Carey (Australien)




"När Phoebe ramlade ner från det hala taket insåg hon redan innan hon slog i marken att hennes liv var förstört. Medan verkligheten rusade henne till mötes visste hon att hon inte var tillräckligt modig för att vara den hon ville vara. Naken på väg genom luften önskade hon sig döden, med krossat bröst, genomstunget hjärta och benen knäckta som vaktelben. Hon kände sig inte som en radikal, sexuellt frigjord bohem utan som en sjuttonårig Geelongflicka som står inför en social katastrof."




Om författaren

Peter Carey föddes i Victoria 1943. Hans föräldrar arbetade som återförsäljare åt General Motors och själv gjorde han karriär inom reklambranschen. I början av 90-talet flyttade han med sin familj till USA och började undervisa i kreativt skrivande vid New York University. Carey har vunnit ett stort antal litterära priser, däribland Booker Priset, Prix du Meilleur Livre Étranger och The Commonwealth Writers Prize.  


Om boken

Illywhacker benämns ofta som en australiensisk klassiker. Efter publikationen 1986 kortlistades den för både Booker Priset och World Fantasy Award. Romanen, som på svenska har titeln Bluffmakaren, är en skröna berättad av Herbert Badgery - en självutnämnd lögnhals, patriot och skojare som genomlevt stora delar av Australiens moderna historia. 

Berättelsen börjar 1919, då Badgery anländer i sitt flygplan till småstaden Geelong. Där möter han den rike, men naive, boskapsägaren Jack McGrath. Han lyckas snabbt nässla sig in i McGraths familj och inleder ett hemligt förhållande med dennes tonårsdotter. Romanen följer sedan Badgerys och hans barns och barnbarns liv, samt de många färgstarka personligheter som omger dem. Det är skitiga, snuskiga och bitvis groteska levnadsöden återberättade med mustig humor och ett uns av magisk realism.


Reflektioner

Illywhacker är ett australiensiskt ord som betyder ungefär "lurendrejare" eller "bluffmakare", en beskrivning som passar väl in på Herbert Badgery - en man som improviserar sig fram genom tillvaron och försörjer sig som allt från flygare till bilhandlare. Att slå dunster i omgivningen förefaller snarare vara en instinkt för honom än ett planerat bedrägeri och som läsare börjar man snart undra om han ens själv vet vad som är sant och vad som är fabrikation.

Trots sitt bluffmakeri (och sin obändiga energi) röner Badgery dock inte många varaktiga framgångar - vare sig i arbetet eller i det privata: som bil - och flygplansförsäljare får han problem på grund av sin patriotiska drift att rata brittiska för australiensiska produkter; som älskare och äkta make blir han bedragen och övergiven.

En av de intressantaste aspekterna i boken för mig var förhållningssättet till britterna. Badgerys starka antipati mot den gamla kolonialmakten kan ses som grundad både i hans pappas osanna framställning av sig själv som engelsman och hans uppväxt bland kinesiska immigranter. Liksom i Land without thunder, som jag läste senast, så pågår det ett ständigt identitetsskapande gentemot britterna. "Herregud, ni är ju engelsman. Ni talar engelska. Ni ser engelsk ut. Ni har engelskt namn.", säger en anglofil till Badgery, medan den senare på en annan plats i boken påpekar att de flesta av dem är ättlingar till brittiska straffångar. För honom är ett anammande av den brittiska överklasskulturen detsamma som att identifiera sig med de som en gång i tiden utvisade hans förfäder.

Med sin blandning av socialt patos, grotesk humor och absurda personligheter påminde Illywhacker mig stundtals om Dickens romaner och stundtals om Coenbrödernas Odysséeninspirerade film O brother where art thou (vilken dock utkom 15 år efter Careys bok). Vare sig man läser romanen ur ett postkolonialt perspektiv eller ej, så är den definitivt en underhållande skröna.


Peter Carey läser ur sin bok Parrot and Olivier in America under Open House Festival i Toronto 2010:





10 februari 2012

Bok 8: Land without thunder, Grace Ogot (Kenya)







"The child took a small earring from her sweaty hands and gave it to Oganda saying, "When you reach the world of the dead, give this earring to my sister. She died last week. She forgot this ring."





Om författaren

Grace Ogot föddes 1934 i den kenyanska byn Asembo. Hon utbildade sig till att börja med till sjuksköterska i Uganda och Storbritannien, men har även arbetat som t.ex. journalist, lärare och politiker. Hon var en av de första kvinnorna som satt i Kenyas parlament samt deltog även i grundandet av The Writers' Association of Kenya.

Många av hennes böcker har en stark folkloristisk prägel och rör sig kring Luofolket, som härstammar från Kenya och Uganda.


Om boken

Land without thunder (1968) är en av Ogots tidigaste böcker. Novellsamlingen består av 12 berättelser - av vilka många berör sjukvård och människor som slits mellan den inhemska och den brittiska kulturen. Novellerna återger många olika verkligheter: det traditionella bysamhället, karantänsjukhus, graviditet, familjeliv, äktenskap och karriär. Gemensamt för dem alla är dock att de skildrar individers utsatthet i ett samhälle statt i snabb förändring.


Reflektioner

Egentligen hade jag tänkt läsa något av Ngugi wa Thiong'o för Kenya, eftersom han brukar räknas som landets störste författare. Att få tag i någon av hans böcker visade sig emellertid vara något besvärligt (förmodligen på grund av att han hade sin storhetsperiod på 1960 - 80-talet). Land without thunder är en av ett antal böcker jag hittade på Röda Korsets bokförsäljning i Lund. Vid läsningens början tyckte jag inte boken var särskilt intressant - den första novellen var t.ex. en ganska grå vardagsskildring av en konflikt som uppstår mellan en brittisk översköterska och ett antal kenyanska sjuksköterskor när hon kräver att de ska tömma patienternas bäckenskålar. Något de vägrar eftersom uppgiften skulle sänka deras status och därigenom försvåra deras möjligheter till bra giftermål.

Allt som allt tyckte jag att novellerna var av ganska skiftande kvalitet - några gav mig knappt något alls, medan andra gav mig helt nya perspektiv på det postkoloniala Kenya. Boken utgavs 1968 - bara fem år efter det att landet blev självständigt från Storbritannien - och många av berättelserna är tydligt förlagda till samtiden.

Flera av novellerna är skildrade ur unga kvinnors perspektiv och präglas av en frustration över de begränsningar som läggs på deras liv - en av dem beskriver t.ex. hur huvudpersonen slits mellan sin vilja att vara oskuld när hon ingår äktenskap och hennes trolovades frustration över att tvingas vänta, medan en annan följer en kvinna som valt att föda barn på sjukhus snarare än hemma i sin by.

Mina två favoriter var Karantina och The Empty basket. Den första är berättelsen om Dora, som blir stoppad på flygplatsen på grund av vad som misstänks vara gula febern. Hon blir på grund av det tvungen att tillbringa en tid på ett karantänssjukhus där hon, och andra i samma situation, avtvingas pengar och knappt får någon information.

The Empty basket är en av de kortaste berättelserna i boken. Den följer Aloo, som återkommer till byn efter en arbetsdag på fälten och till sin fasa får veta att en gigantisk orm tagit sig in i rummet där hennes baby befinner sig. Novellen, som är en feberaktig skräckskildring av bybornas kamp mot ormen, var överraskande nog den som gjorde det starkaste intrycket på mig. Det är närmast oundvikligt att göra en jämförelse med den likartade scenen i Kiplings Rikki-Tikki-Tavi, men där mungon i Kiplings berättelse kämpade enbart mot ormen låter Ogot sina byinvånare kämpa även med sig själva och varandra. 

Implicit kan samtliga av novellerna sägas handla om identitet - vare sig det handlar om rotlöshet, kluvenhet mellan det gamla och det nya, eller att vägra se bortom sin egen kultur och sina invanda tankemönster. De speglar ett land i en brytningstid, på väg att omskapas av Ogot och många andra till något nytt.