"De förbipasserande gav de tärda anställda på Drömpalatset ironiska småleenden, men de kunde inte föreställa sig hur torr och eländig deras egen tillvaro uppfattades av Tabirs visionärer."
Om författaren
Ismail Kadare föddes i Albanien 1936 och växte upp under axelmakternas ockupation av landet. Han blev snabbt en av Albaniens populäraste författare, vilket setts som kontroversiellt eftersom många av hans kollegor samtidigt förföljdes under Hoxharegimen. Samtidigt finns det en underliggande regimkritik i många hans böcker och han menar själv att det hade varit omöjligt för honom att verka som författare om han öppet kritiserat diktaturen.
Efter kommunistregimens fall flyttade Kadare till Paris. Han är fortfarande verksam som författare idag och nämns ofta i nobelprissammanhang.
Om romanen
Drömmarnas palats (1980) är en dystopisk roman i samma anda som Orwells 1984 och Gilliams Brazil. Huvudpersonen, Mark-Alem, tillhör en av den ottomanska superstatens förnämsta familjer. Handlingen tar sin början när han inställer sig för sin första arbetsdag på Tabir Saraj - Drömpalatset - en av de mäktigaste och mest mytomspunna institutionerna i den ottomanska superstaten.
På Drömpalatset sållas och analyseras medborgarnas drömmar - från den obetydligaste bondens till kejsarens egna. Från dessa väljer man ut mästardrömmen - en dröm som sedan presenteras inför kejsaren och utifrån vilken statsbeslut fattas.
Som titeln antyder har romanen två huvudpersoner - den naive Mark-Alem, som hamnar i centrum för händelser som direkt kan påverka hans familjs framtid, och Drömmarnas Palats vars mörka skugga vilar över hela imperiet.
Drömmarnas palats förbjöds i Albanien omedelbart efter publikationen.
Reflektioner
Albanien var länge en del av det Osmanska riket och blev en självständig stat först på 1910-talet - något som starkt påverkat dess litteratur. Valet att läsa en bok av Kadare kändes ganska självklart eftersom han är en av landets mest kända och översatta författare - vilken bok jag skulle läsa var däremot betydligt svårare att avgöra. Kadares mest kända roman är förmodligen Den döda arméns general, som följer en italiensk general som kommer till Albanien för att hämta hem askan efter stupade italienska soldater, men den var tyvärr försvunnen från biblioteket. Att jag till slut valde Drömmarnas Palats berodde mest på att relationen individ-institution alltid fascinerat mig.
Det går att läsa Drömmarnas Palats på flera sätt - som en politisk allegori över totalitarism, som individ kontra institution eller som verklighet kontra dröm. Drömpalatset, som sina ovetenskapliga grundvalar till trots har ett så enormt inflytande över staten, kan också lätt tolkas som en allegori över statsreligion.
En av de aspekter som stod ut tydligast för mig var hur snabbt hela Mark-Alems existens kom att kretsa kring Drömpalatset. De fåtal gånger hans liv innan anställningen på Drömpalatset överhuvudtaget nämns i boken är det enbart som relief till hans arbete på institutionen. Medan hans farbror vesiren, som ordnade anställningen åt honom från första början, ser Drömpalatset enbart som ett instrument med hjälp av vilket han kan påverka rikets maktbalans förlorar hans brorson sig i drömmarna till den grad att han knappast längre kan skilja mellan dem och verkligheten.
Genom hela boken är Mark-Alem mest en passiv observatör som väljer att se åt andra hållet och förlora sig i drömmarna snarare än att agera utifrån de oförätter han ser begås. Medan Sam Lowry i Brazil aktivt bryter med sin privilegierade tillvaro för att följa sina drömmar och finna kvinnan han förälskat sig i blir Mark-Alem snarare mer och mer avtrubbad och likgiltig - mer intresserad av andras drömmar än sina egna. Kanske är det också av den anledningen som Drömpalatsets direktör upprepade gånger säger till Mark-Alem att han passar in där.
För den som vill veta mer om albansk litteratur och kultur rekommenderas översättaren och Albanienkännaren Robert Elsies hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar