22 november 2011

Bok 1: Tålamodets Sten, Atiq Rahimi (Afghanistan)



"En fluga slinker in i den stumma tystnaden i rummet. Den sätter sig på mannens panna. Tveksamt. Osäkert. Den följer rynkorna i pannan, smakar på den fadda huden. Den måste vara smaklös. 
Den kryper ned till ögonvrån. Fortfarande tveksam. Fortfarande osäker. Den smakar på ögonvitan, sedan drar den sig tillbaka. Inget jagar bort den. Den fortsätter, försvinner i skägget, klättrar upp på näsan. Flyger upp. Utforskar kroppen. Kommer tillbaka. Sätter sig i ansiktet igen. Klamrar sig fast vid slangen som är instoppad i den halvöppna munnen. Den smakar på den, balanserar längs slangen fram till mungipan.                                   Ingen saliv. Ingen smak. Den fortsätter, in i munnen. Och försvinner." 




Om författaren

Atiq Rahimi är både författare och regissör. Han föddes i Afghanistan 1962 och flydde till Frankrike i samband med den sovjetiska invasionen. Förutom sitt författarskap har han även producerat dokumentärfilm för fransk tv samt skapat Afghanistans första såpopera.


Om romanen

Det är svårt att sätta en bestämd genre på Tålamodets Sten (2008). Det närmaste jag kommer är beskriva den som psykologisk prosapoesi eller en teaterpjäs i bokform.

Handlingen, som utspelas "Någonstans i Afghanistan eller på någon annan plats", följer en kvinna som vakar vid sin makes sjukbädd. När romanen börjar har hon suttit där i snart tre veckor utan något annat livstecken från mannen än hans andetag. Då och då bryter ljudet av stridigheterna i staden igenom hennes klaustrofobiska tillvaro.

Titelns sten är en magisk svart sten som sägs kunna absorbera en människas innersta hemligheter. För kvinnan i boken blir den sjuke mannen hennes sten. Allt eftersom berättelsen fortskrider berättar, gråter och rasar hon ut sina innersta tankar för honom - sina rädslor, sin ilska över hur kvinnor behandlas av männen i samhället och sina egna otillfredsställda sexuella behov.      

Författaren, som sedan många år tillbaka är bosatt i Frankrike, belönades 2008 med Prix Goncourt (det finaste franska litteraturpriset) för romanen.  Han har i år fått ännu en roman översatt till svenska - Jord och Aska (en bok som även har filmatiserats i regi av författaren själv).


Reflektioner

Det är idag enbart ett fåtal skönlitterära afghanska författare som finns översatta till svenska (och det ser inte mycket bättre ut på engelska). Macondo listar bara tre: Khaled Hosseini (Flyga Drake m.m.), Idries Shah och Atiq Rahimi. Gemensamt för dem alla är att de är män och att de befunnit sig i exil under en längre tid. Samtidigt skiljer de sig mycket åt som författare - Rahimi är experimentell medan Hosseini skriver mer traditionella romaner och Shah är förmodligen mest känd som nedtecknare av de sufistiska berättelserna om Mulla Nasruddin.

Rahimi är kanske den intressantaste av de tre. I Tålamodets Sten, som är hans första bok på svenska och fjärde på franska, väljer han att skildra livet i det krigshärjade landet från en kvinnas perspektiv. En kvinna som, på grund av mannens sjukdomstillstånd, för första gången i sitt liv har möjlighet att ge uttryck för vad hon känner och tänker.

Trots sitt ämne och sin okonventionella, filmaktiga berättarstil är boken lättillgänglig och (i mitt tycke) nästan lite för sparsmakad. När den tog slut efter 130 sidor var det fortfarande mycket som jag fortfarande ville veta mer om - särskilt vad gällde den unge soldaten som dyker upp i senare delen av boken. Samtidigt är det kanske en av de saker som boken vill säga läsaren - att livet och kriget fortsätter?


Atiq Rahimi läser ur Tålamodets Sten (franska, men engelsk textning):

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar